I dag.
Jag vaknade i morse med tungt huvud. Inte för att jag var full inte heller bakfull. Jag var tung bara tung. I bilen på väg till jobbet började jag analysera. Hur i helvete kan man vara tung utan att vara olycklig, arbetslös, ångerfylld eller bostadslös. Dessa eviga demoner som söker upp oss. Dem lever i en. Får kraft och klättrar upp på vårt medvetande. Man ser folk på väg till jobbet. Är dessa människor också fyllda av dessa enkla små inkräktare som bor inom oss. Är hon där på gatan lycklig, va vet jag. Är jag själv besegrad eller bara just tung.
Jag slår upp dörren till jobbet och möts av kaffe lukten. Detta vidriga kaffe. Ännu en dag. I mitt stilla sinne föll allt på plats. I dag är det höst. Jag lurar ner demonerna i källaren igen. Dem fick inte stanna kvar länge. Inte den här gången heller. Idag låser jag källaren med dubbla hänglås och debanderar trupperna. Ikväll möter vi måndagens afton igen. Ännu en fas är över, sommaren.
Man måste falla för att klättra högre.
Eder,
Pär Alexander Aldestam
No comments:
Post a Comment