Thursday, November 16, 2006

Insändare nr 2 teaterförbundet

Hej Tomas 2006-11-16

Jag tackar för ditt svar och de klarheter det har givit mig. Jag får nästan en klump i magen när jag läser det. Även fast jag står fast vid min insändare likt en skådespelare klamrar sig fast vid sin a-kassa. Så känner jag ofta ånger efter mina lätt aggressiva insändare. Jag gör inte detta för att såra någon eller för att trampa någon på tårna.

Det jag försökte säga är som följer:
Om inte er företags idé går runt utan mina pengar så blir det hela lite märkligt. Jag är säker på att Sveriges stolthet Mikael Persbrandt jobbade lite extra i någon butik på sina fria helger som ung. Jag ska ge dig ett exempel. GB glass omsätter 360 miljoner kronor fyra månader om året. Jag tror inte att GB´s anställda går på a-kassa resterande tiden. Jag tror att de har andra jobb på andra tider. Ni sitter i en klart svårare sitts då de jobbar varje dag men alldeles för lite. Då återstår endast detta alternativ. Ni måste erbjuda era anställd en heltidslön för det dem gör. Om ni inte kan det så är det bara att lägga ner. Utgifterna får aldrig överstiga intäkterna. Det lärde jag mig redan som liten. Då min far luggade mig efter att jag sålt min Star Wars samling för hälften av inköpspriset till min granne. Då sa min far "Jimmy du har sålt det för en bråkdel ut av vad det kostade. om du vill ha nya gubbar så kommer jag inte att hjälpa dig" Kan vi inte ta det från a-kassan pappa? Nej för i helvete min sån. Dina misstag kan inte drabba det svenska folket.

Mvh / Jimmy

No comments: